(mina bilder)

om någon vill veta så heter jag mitt fullständiga namn (mathildalindblom) på instagram som förresten är roligare och bättre än nype, lobby, daam och laroy under en och samma kväll
skriv ner det på ett knögligt kvitto, riv sönder det och glöm att jag ens skrev det där
eller följ med mig och kika på dagarna genom mitt tredje öga......... 

Rymden väckte mig som vanligt denna natt, den bara stirrar på mig och jag får inte sova ifred. Koffeinhalten i mina vener är för låg, sömnbristen för hög och det snöar i mitt hem av kylan som bor här.

Men ute, där är det smultronluft.  

Då när vi möts vid tröskeln, när jag för två ögonblick lutar mig mot en famn där armarna är integrerade just för att omsluta sig kring mig likt ett mänskligt värmeomlopp. Då är han räddaren, hjälten och vi är vardagsrummet med brandgula väggar, vi är den solkigt senapsmönstrade sjuttiotalssoffan i den tidigare femrumslägenheten och vi är det hopfällbara schackspelet, den engelska téservisen, jordgubbskräm innan läggdags och solbullar i bilen på vägen hem i vintertrafik.
Vi är stunderna, var och en för sig, vi finns inte som en samlad bilaga, det delar sig efter tröskeln och vi utgör inte en knut, min hand ryms inte längre, vi är pjäserna i schackspelet klädda i varsin färg, ständigt oförutsägbara handlingar och tysta rörelser som talar för en evig kamp. Titlar måste säga intet om verkligheten, som kungen retirerar sig inför drottningen mellan svartvita rutor och mellan trösklarna lutar jag mig för att höra. Men ingen tar notis om den som inte strider. 

Med koka kola i venerna